IdéGirot

Om vi tänker utanför boxen…

Över tid har vår värld förbättrats. Det har skett inte minst med hjälp av iidégivare som har tänkt utanför boxen. I just de fallen kan resultatet dock bli förslag för vilka det är svårt att hitta några välkomnande dörrar, bord eller ens boxar.

Följande rader berättar om ett initiativ till en ny stödtjänst för idégivare

FRN Framtidsstudier fick år 1984 ett förslag från mig att göra en speciell kortfilm. Den skulle upplysa om skogsdöden och bli en datorproducerad video vilket då var friskt vågat. Förslaget accepterades vilket mest berodde på ett engagemang från fjorton ungdomsorganisationer med 150.000 medlemmar och med SSU-ordföranden Anna Lindh som det mest kända ansiktet. Kortfilmen distribuerades till skolor och studiecirklar samt till flera TV-kanaler. Den gavs längden 8 minuter och 20 sekunder till underlag för ett efterföljande samtal om solens strålar och om tiden det tar för dem att nå oss…

I andra ärenden överraskades jag ofta av bristen på välkomnande dörrar, bord och boxar. Det är värt att reflektera över vad Isaac Newton förklarade år 1675 om att han förmått upptäcka så mycket tack vare att ha “stått på jättars skuldror“. Världen har sedan dess växt liksom även möjligheterna för oansenliga människor att se sådant som ingen annan hunnit se. Men oombedda resultat från fristående forskare välkomnas sällan. Värdet av patent ifrågasätts i Sverige av kända uppfinnare. Efter millennieskiftet upplever de ett skifte till också ett hårdare idéklimat. Det finns rapporter skrivna om attityden “kill-the-inventor”. Den är mer destruktiv än attityden ”not-invented-here”. Med allvar berättade den rullstolsbundne kosmologen Stephen Hawking en tid före sin bortgång om en ändock ansedd idégivares mörka tankar efter att ha blivit bedragen av en “idétagare”.

På 80-talet rapporterade STU (Styrelsen för Teknisk Utveckling) att de hade finansiell framgång för endast ett par procent av alla projektstöd. Deras beslut blev att fokusera och ge stöd till färre istället för till fler initiativ inom var sin ram eller box. Vi vet att vid prospektering av vad som finns under marken måste man kunna tänka utanför boxen. Varför inte göra det också vid projektstöd till idéer? År 1983 skrev jag till statsminister Olof Palme om behovet av välkomnande dörrar och bord för fler och inte förre fristående idégivare. I det av honom undertecknade svaret hänvisas endast till de stödtjänster som då fanns. Detsamma blev fallet i svar från de efterföljande statsministrarna Ingvar Carlsson och Carl Bildt, liksom i svar från fler partiansvariga. Ingen ville tänka utanför boxen. Alla hänvisade till existerande stödtjänster.

Med en framtidsvision för ”Stockholm i världen” presenterade jag på Sollentunamässan 1988 ett initiativ till en ny stödtjänst kallad IdéGirot. Representanter för de existerande stödtjänsterna stod där som utställare. Jag var redan registrerad som Europapatentombud och valde att demonstrera IdéGirot i en egen monter som var svår att missa och dessutom lokaliserad vägg i vägg med Europapatentverkets monter. Flera dagar passerade, men ingen ville ha något att göra med nykomlingen. F d ansvariga inom STU och Telefon AB L M Ericsson beklagade personligen detta. För prov under en kort tid gav sedan STU och Teleannons AB ett halvhjärtat stöd. Det fanns inte mycket intresse för att ge stöd till fristående idégivare. De hade nedvärderats:nyligen i ett tvärsäkert uttalande från IVA: “Bysnillets epok är slut”.  

IdéGirot baserades på fyra hörnstenar. De bestod av postgirot för att skicka meddelanden om idéer av intresse att presentera, av speltjänster för att satsa inte på hästar och dylikt utan på de presenterade idéerna, av teletjänster för att göra presentationerna åtkomliga, och av tullkoder för att klassa dem på ett lättanvänt sätt. Sökning erbjöds via skärmar på datorer från bl a Apple, Canon, Facit, IBM, och Nokia. Speciella kommunikationsprogram.för dem var redan framtagna i utvecklingsprojekt där jag hade brutit ny mark för det som då kallades videotex och som användes före internet.

IdéGirot ville göra det lätt för idégivare att presentera sina lösningar på problem. Profylaktisk publicering erbjöds som skydd mot patent och stöld. Information gavs om speciella fördelar såväl som nackdelar jämfört med att ansöka om skydd via patent och ombud. Tack vare de planerade speltjänsterna skulle idégivarna kunna snabbt vinna projektstöd utan att behöva ta någon ekonomisk risk alls för egen del. Ladbrokes visade före en av sina affärer med hotellkedjan Hilton i en högre grad än andra spelbolag sitt intresse men drog sig tyvärr ur med beskedet att allt överskott på den affären hade blivit utdelat till aktieägarna.

I likhet med hur vi idag ”googlar” erbjöd IdéGirot fri sökning i stora mängder av texter vilka kunde klassificeras efter färg och inkludera bilder. Planen var att kronan på verket skulle bli ett AI-verktyg kallat Translate-It. Det tränades att klara de stora europeiska språken. Vidare testades möjligheten att översätta yrkesjargong till vardagsspråk.

Överraskad av bankkrisen 1991 med bl a 500 procent ränta och 60.000 bolagskonkurser beslöt jag att skrinlägga vad som var påbörjat och gav i huvudsak upp tanken på en fortsättning i närtid. Vad som hände mig sedan kan kort beskrivas som ett trettioårigt krig med främst ideella tvister som har berört bl a Ericssonkoncernen – alltid utan publicitet med undantag för segern över Scania år 2014 – och med fred först nu år 2021.

IdéGirot ska återupplivas med internetbaserad teknik och med nytt produktnamn. Visionen är att bli en välkomnande famn för ett snabbt växande antal presentationer. Bidrag emotses från många olika slag av idégivare utan gränser av onödigt slag.

UniPort

If we think outside the box…

Sustainable development is driven by innovation – the process of translating an idea or invention into a product or service that creates value. When incremental innovation is good enough for an organization, suggestion boxes can be helpful in known analog, digital, and online versions.

In order to improve the suggestion boxes especially for contributions to disruptive innovation, it helps also with them to “think outside the box”. Existing businesses are hurt by disruptive innovation that thereby can pave the way to global sustainability.

The following lines represent my personal view on what we can learn from history about innovation. A brief description is added about an improved suggestion box connected to an innovation catalyst initiative called UniPort.

Benjamin Franklin’s essay “The Way to Wealth” has had a great influence although initially limited to North America and Europe. It was published 18 years before the American Declaration of Independence and Adam Smith’s book “The Wealth of Nations“. Franklin became one of the Founding Fathers of the United States and also a successful author, inventor, scientist, publisher, politician, and statesman. The American writer Walter Isaacson calls him “The most accomplished American of his age and the most influential in inventing the type of society America would become”.

Franklin and Smith represent old wisdom that holds true even today. Shortcuts to wealth are, however, possible in the modern society. The Internet is now available to any nation on the planet as a channel to all kinds of human resources for developing and upholding wealth. In an early attempt to offer special services for business Intelligence in technology transfer projects, pre-internet solutions were used by me with Apple II and other desktop computers and with access to data banks via the global telecom network.

The role of innovation in developing and upholding wealth is recognized worldwide.  A generally accepted investment model is called Triple Helix. It focuses on university-industry-government co-operation. The National Innovators Council in Sweden has members who have pointed out that Triple Helix can make a project team react to disruptive innovations as farmers react to wildfire. Briefly explained, disruptive innovations result commonly from pioneering inventions. These are likely to be developed by independent researchers and inventors who are stubborn enough to do unfunded trial-and-error experimental work that can go on for decades. Unsolicited proposals from them are rarely welcome

Mankind has been developing the way to wealth based on ideas or inventions turned into innovations. This is a process that rarely is successful for those who are not rich or at least strong. Adam Smith wrote: “Civil government, so far as it is instituted for the security of property, is in reality instituted for the defense of the rich against the poor, or of those who have some property against those who have none at all.” (Source: The Wealth of Nations, Book 5, Chapter 1, Part 2).

With half-a-century long experience in the field of Intellectual Property Rights, I feel sometimes that many of the inventors who I have served as a patent attorney would have been better off following the example of Franklin mentioned in his autobiography: “…as we enjoy great advantages from the inventions of others, we should be glad of an opportunity to serve others by any invention of ours, and this we should do freely and generously.” However, he was strong and successful with activities in many fields. That is not a common situation for independent inventors who often do unfinanced and unrecognized experimental work with a lot of results that apparently are of no use. After having developed knowledge about wrong solutions, they may find in the end that something works. A pioneering patent can for them become the one and only key to recognition.

Sir Isaac Newton explained in 1675 that he was able to discover so much thanks to having “stood on the shoulders of giants“. It should then be noted that it has In the modern society become more probable for also the so-called little man (common people) to become the first to discover, invent or propose something useful. However, unsolicited proposals are, as mentioned above, rarely welcome.

Swedish inventors have played recognized roles in the development of modern society. John Ericsson, to take one example, is remembered mainly for helping Abraham Lincoln in the civil war. Sweden is known to have the world’s oldest inventors association. Nevertheless, it seems here as well as in other countres to be a rule today that national and international organizations do not recognize the resource that is in time of crisis represented by independent inventors and other creative individuals.

In 1988, I presented at an exhibition in Sollentuna an initiative to an ideation support system called IdéGirot. Creative individuals were invited to propose ideas about useful products and services. Prophylactic publishing was here offered as protection against patents and theft. They were informed of the advantages as well as of the disadvantages in comparison with possible protection through patents and agents. The ideation support was planned to be given without any financial burden on the individual’s shoulders thanks to the interest shown by a gambling investor (Ladbrokes) as well as by an information provider (Teleannons) and by the Swedish Board for Technical Development (STU).

IdéGirot was unsuccessful as a pilot project. It did not survive the test period, but the time has come to revive it with internet-based technologies and with a proposal to invest in symbolic buildings at popular meeting places. The initiative to revive IdéGirot and also to rename it into UniPort as described below did not come from me. I was told by the initiative taker, who presently does not want to be named, that an investment in new symbolic buildings could make a difference for common people by inspiring to thinking and acting beyond boundaries. 

The UniPort Initiative proposes to give useful ideas increased chances to become translated into products or services that create value. It promises to become a catalyst for speeding up the process of turning inventions into profitable innovations. The ideas would be welcome from “thinkers without borders”. The new symbolic buildings are proposed to have a shape that can become popular for housings of various products found in homes and offices. In comparison, the shape of the Eiffel Tower is known merely as popular for bottles of perfumes.

With the main focus on presenting future visions of various kinds around the well-known “spaceship earth” concept, the UniPort symbolic buildings have been proposed to take the form of a rocket-like tower that houses a hall for exhibitions and that carries a sphere equipped inside for short video presentations given to only a few visitors at a time. Before the COVID-19 pandemic, a modest such tower was proposed for Stockholm’s most popular meeting place (Kungsträdgården) at the location where a store was planned by Apple Inc.The financing for Gothenburg’s 400th-anniversary celebration 2021-2023 includes a considerably larger sphere that will be equipped with 360-degree video projectors and placed on top of the Universeum building. However, the proposed sphere tower in Kungsträdgården is still unfunded after discussions with representatives from the city of Stockholm as well as with several architects and with a most successful builder. Plan B is to find interest in Canada. The Montreal Biosphere was erected in 1967 so the UniPort proposal of symbolic buildings with a focus on the spaceship earth concept could there be easier to discuss than in Sweden (nicknamed “Little Canada” by Canadians).

Presently, a decorative desktop model of the proposed sphere tower symbolic buildings is being developed as a ”connected earth globe” showing the Earth, the Solar System, and the Milky Way. Suitable for both public and private indoor environments. it is prepared to include an extremely cost-effective sensor system for disaster alarms of such a kind that is described in the European Patent EP2880645A2. My intention is here to follow up an initiative that I took in 2010 and that resulted in the so-called “Connected Tree” displayed at International exhibitions in Barcelona, Hannover, and Las Vegas as well as until recently at the Ericsson Studio in Kista.

The COVID-19 pandemic has delayed much, but visible results of The UniPort Initiative are still possible before an international summit on the environment that will take place on 1-3 June 2022 at the same time as the 50th anniversary of the world’s first international environmental summit, the Stockholm Conference in 1972 which resulted in the creation of the UNEP environmental program.

Ingenjörerna

Boken “Ingenjörerna” är utgiven 2020 av Albert Bonniers Förlag och författad av historikern Gunnar Wetterberg, ledamot av IVA och KVA. Den speglar enligt hans förord ”en nyfiken humanists förundran inför ingenjörernas blandning av konst och vetenskap”. I samhällsutvecklingen ser han dem ha “nästan alltid en viktig roll, men de står sällan i fokus”. För att berätta hur deras verk har byggt Sverige och spridit ”ljus över landet” blev det nödvändigt för honom att “gå på strövtåg i omvärlden”.

Wetterberg har skrivit mycket läsvärda böcker, bl a en biografi över Axel Oxenstierna. I mina ögon är boken “Ingenjörerna” ett allmänbildande litet uppslagsverk med 123 bilder och 365 textsidor där det finns 28 rubriker, 145 underrubriker, ett person- och företagsregister samt en litteraturförteckning. Bland de särskilt kända ingenjörerna i världshistorien finner jag att Vitruvius och Leonardo da Vinci är omnämnda men till min förvåning inte Arkimedes, antikens mest ansedde ingenjör. När klimatförändringarna kommenteras på sista sidan i boken är det med orden: “Ännu har det blivit alldeles för litet gjort. Misstron mot teknik och ingenjörer gör det svårare”.

Allt fler blir ingenjörer och arbetar i team vilket vid teknikutveckling med tvekan om vägval kan leda till revolt och så kallade skunkprojektDetta är ett känt fenomen i USA och även i Sverige som har de fina framgångsexemplen AXE hos Ericsson och Losec hos Astra. Om sådant skriver Wetterberg inte. Han vet att “det är många teknikers samarbete och ihärdiga arbete som gör idéerna användbara”. Men en bråkmakare kan ta banbrytande idéer med sig och gå… Kriser kommer där det är förr eller senare kört utan banbrytare. Distansarbete har under coronapandemin visat sig fungera långt över förväntan. Beaktas insikten att “Ingen människa är en ö” (John Donne) så behandlas bråkmakare bättre. I nödlägen ökar det chansen att de är på plats och kan göra skillnad. Det vore att agera proaktivt inför både klimatförändringarna och plötsliga katastrofer.

Westerberg berättar bl a om ingenjörer som valde att utvandra: John Ericsson, bröderna Albert, Ludvig och Robert Nobel, etc. Många av de utvandrarna kom tillbaka. Valet att bli ingenjör och utvandrare har varit vanligt bland syskon i svenska familjer. Ett belysande exempel finns i min egen familj där alla syskonen valde att söka ingenjörsarbeten i USA. I bilfabriksstaden Detroit blev storebror Kenneth produktionsingenjör. Hos Boeing i Seattle blev Roy konstruktör, bland annat av viktiga delar för månraketen Saturn V. I Chicago blev Carl och George HVAC-konstruktörer och fick där en plattform för att bidraga effektivt till framgången för bygget av Åhléns City i Stockholm. För mig blev det ett lärarjobb i Wisconsin vilket efter min hemresa följdes av ett år i ett sydamerikanskt ITU-projekt. Sedan blev det nio år som både patent- och utbildningsombud inom Ericssonkoncernen – jag hade tidigare varit anställd där som beräkningsingenjör och som utvecklingsingenjör inom mobilradio – varefter jag kom att satsa på egna patent och pionjärprojekt inom IT.

Mina nuvarande engagemang i bl a Nationella Innovatörsrådet motiverar mig verkligen att följa upp vad Wetterberg kort beskriver som “patentjakten” (s 66-67) med några personliga synpunkter som följer nedan. Vad jag inte kan motstå är frestelsen att först associera till “rymdjakten”. Ingenjörerna jagar utmaningar och de siktar på kolonisering av Mars efter allt som är åstadkommet på “rymdskeppet jorden” där vi har vårt ursprung i Afrika. Bilden nedan visar en allmänbildande jordglob i tiden. Den är kombinerad med en närvarostyrd lykta och kompletterad med kartor över solsystemet och Vintergatan. Viss likhet finns med sådana rymdskepp som är planerade för användning på Mars när ingenjörerna kommer dit. Den resan blir inte lätt. Men vägen är målet för dem. 

I ett globalt perspektiv är “patentjakten” idag jämförbar med militär upprustning och den möjliggör, i likhet med de olympiska spelen, en jämförelse mellan nationer och personer. Men i patentjakten dominerar de juridiska personerna över de fysiska. Japan valde efter andra världskriget att satsa stort på patent medan Kina kom igång med sådant först när det var dags för Svenska Uppfinnarföreningen att fira sitt hundraårsjubileum. Sedan dess har nivån på de kinesiska ingenjörernas prestationer acccelererat som en rymdraket. “Världens verkstad” leder nu patentjakten på flera fronter och har bolag med finansiella resurser som kan bland annat avskräcka innovatörer i Sverige från tvist om vem som har rätt.

PatentIngenjörernas skara växer i Sverige och världen över. Patentsystemet tär därför på den likaledes växande men dock begränsade resurs i utveckling och produktion som utgörs av de sammanlagt tillgängliga ingenjörerna. Vägs verkligen skadan upp av samhällsnyttan? I en uppseendeväckande debattartikel ställdes frågan för femtio år sedan av Ericssonkoncernens respekterade teknikchef Christian Jacobaeus. Den besvarades då av mig med goda argument för att skadan var mindre än nyttan. Det går att hävda motsatsen idag baserat på Insikten om behovet av bättre beredskap inför klimatförändringarna och hastigt uppstående kriser exemplifierat av coronapandemin där framtagningen av vaccinet knappast skedde med stimulans av patentsystemet. Dess välbehövliga förbättringar har kommit långsamt. Det går däremot att ge exempel på en försämring som snabbt genomfördes i Sverige under täckmantel av så kallad “harmoniserng”.  .

Uppfinnaren Alfred Nobel tog även på sig rollen som patentingenjör och såg stora behov av förbättringar. Antagligen skulle Europapatentprojektet ha gjort honom besviken. Efter drygt fyrtio års utvecklingsarbete är resultatet fortfarande otillfredsställande. I två aktuella ärenden visade sig ett beviljat Europapatent kosta ca 300 tkr vid täckning av ca 30 länder medan kostnaden blev 10 ggr lägre för att få ett patentskydd beviljat som täcker hela marknaden i Förenta Staterna. Håkan Lans, Sveriges idag mest omskrivne uppfinnare, har gjort uttalandet att det är “korkat att söka patent”. Det är en sanning med modifikation, men flera fristående innovatörer synes ha tappat tron på patent i allmänhet och på Europapatent i synnerhet.

Både Jacobaeus och Lans omnämns av Wetterberg, liksom Hans Werthén, Östen Mäkitalo, Nils Rydbeck m fl banbrytare som jag har haft glädjen att tala med i olika ärenden. Bland alla dessa hittar jag tyvärr i boken “Ingenjörerna” varken Åke Lundqvist, Ericssons räddare i övergången från fast till mobil telefoni, eller Göran Hemdahl, den banbrytande bråkmakaren bakom Ericssons AXE-revolution.

Möt nyskapande människor!

‘Med inspiration från Birger jarl…


Birger Jarl satsade på Stockholm – som till följd av hans initiativ kom att bli Sveriges huvudstad – och på så kallade edsöreslagar varav de allmänt kända är tingsfrid, kyrkofrid, hemfrid och kvinnofrid. Han är ett inspirerande exempel på en nyskapande samhällsbyggare.

Behov av en fortsatt förbättring av respekten för kvinnor är idag mest känt genom den världsomfattande metoo-rörelsen. Kosmologen Stephen Hawking påtalade dock före sin bortgång (där han prickade Pi-dagen 2018) hur angeläget det är med mer respekt även för den lilla minoritet som utgörs av oberoende uppfinnare och innovatörer.

Framtidshoten från klimatförändringar, miljöförstörelse och kriminalitet växer medan den globala coronapandemin idag tär på samhällsresurserna. Sanningar tävlar mot lögner med oviss utgång när folk i allmänhet inte ser skillnaden. Vad som behövs är mer verkstad och mindre prat. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Goda Initiativ från uppfinnare, innovatörer, kompositörer, konstnärer och nyskapare av alla slag kan inspirera och ge framtidstro. På utrymmen under beskydd av Hotel Birger Jarl och efter trettio år av kulturinitiativ i Vasastan planerar därför Galleri Bellange att arrangera möten där nyskapande människor presenteras för inbjudna gäster. Mer information kommer inom kort på hemsidan.

The Biggest Challenge

Mobilizing minds for sustainable development!

At the Armenian Summit of Minds 2019, President Armen Sarkissian said about the meeting place: “It looks like an ark. But it is not the Noah’s Ark. It is an Armenian ark where people come to discuss how to save the world”. When the Armenian Summit of Minds 2020 was moved from June to October, he used the time for an interview to make Financial Times publish his idea to establish a “club of startup nations”. That interview motivated me to write the following lines.

In President Armen Sarkissian’s club of startup nations, high-tech symbolic buildings could function as Space Age Armenian Arks for mobilizing the millions including children to discuss hard facts about global sustainability and sustainable development. A lot of energy can result from a mass of such SA3 mobilized minds, as from mass itself according to Einstein’s famous equation. 

Many initiatives are taken to encourage and support startups working with various applications of new technologies so it is recognized that innovation is needed. However, incremental innovation receives more support than disruptive innovation. The latter is capable of making old businesses obsolete and precisely that is what we need to prevent a global disaster.

Disruptive innovation should be strongly supported as a savior. Inspiring heroes can be found among independent innovators, inventors, and researchers. The Space Age Armenian Arks could offer IT services including AI for processing and presenting their ideas, initiatives, and visions with a focus on the so-called spaceship earth worldview. Inside a big sphere, 360 degrees projectors could show to the visitors the common world map changed from an outside to an inside perspective and changing over time to show what scientists predict can happen if actions against it are not taken in time.

Based on an initiative called UniPort, the “sphere ark” has been discussed with four architects and with an extraordinary Swedish builder as well as with technical expertise. This text marks the end of the definition phase in which a sphere tower model of a high-tech symbolic building was developed. I am a representative of the UniPort initiative and intend now to work together with its originator to find investors for erecting the very first UniPort sphere tower. Besides in Armenia, we have found suitable places for the purpose in both California and Sweden.

Time is more than money, it is everything, and it is running out for all of us. Therefore, I have developed contacts with independent innovators, inventors, and researchers in a network which is called the Marco Polo Team and which is connected to a fundraising foundation having the same name. In search of useful ideas, the biggest challenge presently is to find those which are capable of mobilizing minds for sustainable development. Here are a few examples of such ideas that can make a difference: